Usch jag har så ont... I hjärtområdet fortfarande. Är så orolig vad det är för skit jag fått nu. Hjärtat slår fortfarande som en ångvält. Vet inte vad jag ska ta mig till. Ska inte till vårdcentralen försen på fredag, sen tar det ytterligare tid för provsvaren. Hur länge ska man må så här? Och ha denna oron? Har haft en sån panikkänsla nu sedan i fredags. Och jag kan säga som så att jag orkar inte mer nu. Det hugger i hela bröstet på mig, och oron stiger mig högt över öronen. Fan....

Vart på nova idag, jag, lillebror Sammy, Adrian, Alldin och padde. Var så mysigt att ha lillebror med sig :) Han fick en ny mössa och nya häftiga byxor :) Vi åt på mc donalds också :) Myspys..

Sovit en stund nu ikväll hemma hos Adrian, oron gör mig väl trött som attans eller så är det blodtrycket som klyddar. Svärmor väckte oss vid kvart över sju för då var maten klar. Åt lite sen åkte jag till mamma och Adrian på fotboll. Han ska snart hämta mig så ska vi åka hem och se kung fu panda. Sägs vara sjukt rolig. Återstår att se. Jag har dock ingen ro att se på tv, film eller någonting :( Tankarna tar över mig.

Btw, som sagt var jag på anställningsintervju hos killen jag ev. ska börja jobba hos. Han ringde idag och han vill att jag kommer på onsdag och går bredvid. Antar att jag fått/får jobbet :) Mest nätter, och det kan kanske vara skönt med lite omväxling. Men jag kommer sakna mina boende och personalen på magnolia :( Men man måste gå vidare. Just nu känner jag ingen glädje för någonting, jag är för orolig. Just nu vill jag bara sova bort tiden, sova bort smärtan och tankarna. Och framförallt oron.

Får gå härifrån en stund nu, börjar få smått panik och smärtan är hemsk. Skit och mög. Låt mig få sova ett par veckor tack!

Vad som är felet vet jag inte ännu.

Jag och Adrian hade ett gigantiskt bråk i torsdags, det var då allt började. Jag började få känningar i bröstet, blev orolig men glömde det sedan dagen därpå.

Kl 14 i fredags skulle jag på anställningsintervju :) Gick skitbra faktiskt.. Riktigt nöjd :) får väl snart veta om jag får det eller inte :) Tiderna var lite klyddiga bara :/ men återkommer senare med det om ifall att jag inte får det :P

Efter det gick jag hem till mamma igen, busade med lillebror och gosade med honom osv. Vi åt middag vid fem, då började dem förbaskade känningarna igen, fast värre. What the hell? vad händer? Min vänstra arm började domna bort. Jag blev sjukt orolig, vi ringde sjukvårdsupplyssningen och undrade vad vi skulle göra. Ringa 112? åka till akuten? eller bara stanna hemma? Dem trodde att det var biverkningar av zybanen (Sluta röka tabletter som jag fått utskrivet utav läkare) visst okej, så vi stannade hemma. Hade ont hela kvällen och känseln i armen kom sakta tillbaka. Lördagen kom, fortfarande ont, pulsen var snabb och intensiv hela helgen. Satt jag och tittade på film kände jag hela hjärtat slå i hela kroppen, kändes som om hela kroppen rörde sig för varje hjärtslag. I söndags vaknade jag av samma skit. Kraftig puls och känningar. Jag stod inte ut och ringde jourcentralen i eslöv, dem rådde mig till Lunds jourcentral. Jag fick en tid kl 21. Nervös som attans var jag. Till slut åkte jag och Adrian in där och vi kom in till läkaren 21.15 ungefär. Han kollade puls och blodtryck och lyssnade på hjärtat. Jag hade alldeles för högt blodtryck för min ålder 140/90, tror normalt är 120/65. Han bad mig vänta i korridoren tills en ssk kallade in mig igen för ett EKG. Jag kom in och fick ta av mig tröja och BH och dem satte på mig dessa magnet grejorna på kroppen. Adrian satt tålmodigt i andra änden av rummet. Jag försökte ta det lugnt och andas djupt när de skrev ut EKG:et. Efter det fick jag vänta i korridoren igen. Läkaren kallade in mig en stund senare. Jag hade då gråtit i korridoren för Adrian av rädsla för att det skulle vara något allvarligt. Jag är dunder rädd för allt med sjukhus och nålar. Usch fy... Kom in och han berättade att det inte var något fel på hjärtat, men det slog lite för snabbt, det slog 88. Men, blodtrycket var alldeles för högt så jag skulle ringa vårdcentralen (idag) och boka tid för blodprover och spring EKG och massa annat skit för att utesluta struma. Jag är livrädd för jag vet inte vad det är. Jag har fortfarande ont i hjärtområdet eller vad man kan kalla det. Och pulsen är fortfarande hög. Har försökt ringa vårdcentralen sen fem i åtta, 1 min över åtta är det ovanligt långa köer. Whaat?! sen dess har dem sagt samma sak. Jag är så rädd för nålar, så jag ska inom apoteket och köpa emla salva innan jag går någonstans och ska ha nålar i mig. Hell yeah.... Hoppas innerligt att det inte är något allvarligt :( Ghaaa... Allt bara händer. Först misstänkt bröst cancer, sen utslag så dem trodde jag skulle sluta andas för några veckor sen och nu detta? What the fuck, jag orkar inte hur mycket som helst.. nu måste jag gå.. ska in till eslöv och lämna bilen med adrian sen ska jag, sammy, adrian, padde och alldin in till lund och kolla lite kläder. Får fortfarande inte tag på vårdcentralen. Grrrrrr... vi hörs sen. Må det inte vara något farligt. Inshallah......