Bilden är min och Adrians första pussbild som Alldin tog i deras sovrum. 3 år gammal. Varför har vi det inte som det första året? Helt perfekt. Visa mer känslor!!

Jag är så himla ledsen idag, men jag vet inte varför. Inte alls min dag idag.. :( Tråkigt när såna dagar kommer. Men det var nog pga. min inställning imorse. Jag vaknade inte på strålande humör precis. Och sen har det varit lite tjafs mellan mig och Adrian, som vi säkert kommer lösa igen.

Men nu har vi iallafall bestämt att vi ska ha ett uppehåll, eller jag sa det. Jag vill att han ska komma underfull med om han kan ändra sig om sin romantiska sida för min skull, kunna vara mer romantisk. Man kan väl lära sig börja tycka om det? eller är jag helt ute och cyklar?

Jag älskar honom, verkligen! Men det känns som om vårt förhållande står still, och har gjort de senaste året. Ingenting förändras. Jag vill ha mer spontalitet i vårt förhållande, kunna hitta på saker utan dess planering 5 år före. När man kommer hem ifrån jobbet blir det oftast att vi tittar på tv all night long i varsin soffhörna, vad fan är det? Snart varit tillsammans i 4 år, inte varit gifta i 87 år. Vi ska fortfarande kunna mysa framför en bra film, och inte ens film smaken är den samme, inget gemensamt när det gäller film heller. Det vi har extremt gemensamt är vårt barnasinne. Vi båda älskar att förlöjliga oss själv, kunna busa och springa rundor. Jaga varann och ha vattenkrig eller what ever. Vi skrattar alltid och har det så underbart när vi båda är på det humöret vilket inte är så ofta längre eftersom vi inte trivs. Och ingen av oss gör något åt det. Jag har bett honom och virseversa. Vi måste fan sitta ner och diskutera detta mellan fyra ögon. Inget annat. Men blir det bättre?! Jag kan inte räkna på fingrarna hur många gånger vi har försökt, försökt diskutera fram vad vi ska göra. Jag hoppas in i botten av mitt hjärta att han ska kunna uppskatta mig mer och berätta för mig hur vacker jag är, hur mycket han älskar mig etc. Kunna visa sina känslor mer än vad han gör nu, ett mess då och då med "Love you" är inte känslomässigt okey för mig längre.. Jag hoppas att han någongång får känslan "JAG ÄLSKAR HENNE SÅ MYCKET" tror itne han kommer inse det försen det är försent, när det verkligen är slut och det inte finns någon turning back. OM han kommer inse det. Han skulle nog behöva sakna mig som fan. Jag skulle åkt bort ett tag. Kanske ta en ensam resa i sommar i 4 veckor?! Eller med en kompis eller något. Se om han får känna den känslan sakna och älska..

Nu ska jag gå igen. börjar jobba nu 18 och slutar imorgon 18, så 24 h pass. Blää.. Vi hörs kanske..

Over and out missy